TED är 30 år. World wide web firar sin 25-årsdag den här månaden. Jag har en fråga jag vill ställa till er. Vi ska prata om resan framåt, mest om framtiden. Vi ska prata om hur det står till. Vi ska prata om vilken slags webb vi vill ha. För 25 år sen arbetade jag på CERN. Jag fick till slut tillstånd, efter ungefär ett år att göra det som ett sidoprojekt. Jag skrev koden. Jag antar att jag var den första användaren. Det var mycket oro kring om människor skulle vilja använda det för det skulle bli för komplicerat. Mycket övertalning, mycket underbart samarbete med andra människor, och steg för steg började det fungera. Det fick fart. Det var ganska coolt. Och ett par år senare, år 2000, använde faktiskt fem procent av världens befolkning world wide web. 2007, sju år senare, var det 17 procent. 2008 startade vi World Wide Web Foundation, delvis för att titta på och oroa oss över den siffran. Och nu står vi här 2014, och 40 procent av världen använder world wide web, och det bara fortsätter. Det ökar uppenbarligen. Jag vill att ni ska tänka på båda sidor av den där. Okej, det är tydligt för alla här på TED att den första frågan att ställa sig är vad vi kan göra för att få de andra 60 procenten ombord så snabbt som möjligt? Många viktiga saker. Det handlar förstås om mobilt. Jag vill också att du tänker på de 40 procenten, eftersom du sitter där själv med ett liv som får kraft av webben, du minns inte saker längre, du bara kollar upp dem, och du kanske känner att den är en succé och att vi alla kan luta oss tillbaka. I själva verket, ja, den har blivit en succé, det finns många saker, Khan Academy för fasen, Wikipedia finns, det finns en massa gratis e-böcker som man kan läsa online, många bra saker inom utbildning, saker inom många områden. E-handel har på många sätt vänt hela handeln upp och ner, och har gjort nya typer av handel möjliga som inte var tillgängliga alls förut. Handeln har påverkats nästan överallt. Hur länder styrs har inte påverkats överallt, men påverkan har varit stor, och där det ser bra ut finns det mycket öppen data, en ordentlig e-förvaltning, det finns en hel del synliga tecken på vad som händer på internet. Det finns också saker som är mindre synliga. Hälsovård, sent på natten när man är orolig över vilken slags cancer den man bryr sig om kanske har, när man kan prata om det på internet med någon man bryr sig väldigt mycket om som är från ett annat land. Den här sortens saker finns inte där ute och de har faktiskt lyckats uppnå en viss avskildhet. Så vi kan anta att en del av webben, en av de viktigaste sakerna med webben är att när jag använder den är det bara ett transparent, neutralt medium. Jag kan prata med dig via det utan att behöva oroa mig över det som vi nu faktiskt vet händer, utan att oroa oss över det faktum att övervakning sker och att den görs av människor som kanske kommer missbruka uppgifterna. Så något vi har insett är att vi inte bara kan använda webben, vi måste också bry oss om hur infrastrukturen för det hela ser ut, är den av den kvalitet vi behöver? Vi jublar över att vi har en sådan underbar yttrandefrihet. Vi kan twittra, och många många människor kan se våra tweets, utom när de inte kan det, utom när Twitter faktiskt är blockerat i deras land, eller om vi på något har uttryckt oss genom att lägga ut någon information om vårt eget tillstånd, om tillståndet i landet vi lever i, som inte blir tillgängligt för någon annan. Så vi måste protestera och se till att censuren dras tillbaka, och att webben öppnas upp där den nu är censurerad. Vi älskar att webben är öppen. Det låter oss prata. Alla kan prata med alla. Det spelar ingen roll vilka vi är. Och sen blir vi medlemmar i sociala nätverk hos stora företag som egentligen byggs som en silo, så att det är mycket enklare att prata med någon som är med i samma nätverk än det är att prata med någon som är med i ett annat, så ibland begränsar vi faktiskt oss själva. Och vi har också, om ni har läst boken om filterbubblan, filterbubblefenomenet handlar om att vi älskar att använda maskiner som hjälper oss att hitta saker vi gillar. Vi älskar att bli indränkta i saker som vi vill klicka på, så maskinen ger oss automatiskt det som vi gillar och vi får till slut ett slags rosafärgade glasögon som färgar vår syn på världen, som kallas en filterbubbla. Det här är några saker som kan hota den sociala webb som vi har. Vilken slags webb vill du ha? Jag vill ha en som inte är indelad i en massa små delar, som vissa länder har föreslagit att de ska göra som reaktion mot den bevakning som upptäckts. Jag vill ha en webb som till exempel är en verkligt bra grund för demokrati. Jag vill ha en webb där jag kan få sjukvård med skyddad identitet och där det finns mycket klinisk hälsodata tillgänglig som vetenskapsmän kan använda i sin forskning. Jag vill ha en webb där de andra 60 procenten kommer ombord så fort som möjligt. Jag vill ha en webb som är en så kraftfull källa till innovation att när något läskigt händer, när en katastrof slår till, att vi snabbt kan reagera genom att bygga något för att försvara oss mot det. Det här är bara några av sakerna som jag vill göra, från en lång lista, självklart är den längre. Du har din lista. Jag vill att vi använder den här 25-årsdagen till att tänka på vilken sorts webb vi vill ha. Du kan gå till webat25.org så hittar du länkar där. På många sajter har människor börjat sätta ihop en Magna Charta, en grundlag för webben. Ska vi inte göra det? Ska vi inte bestämma att det här på ett sätt börjar bli en grundläggande rättighet, rätten att kommunicera med vem jag vill. Vad skulle finnas med i din Magna Charta? Låt oss crowdsourca en Magna Charta för webben. Vi gör det i år. Vi använder energin från 25-årsfirandet till att tillsammans skapa en Magna Charta för webben. (Applåder) Tack. Och vill ni göra mig en tjänst? Kämpa för den med mig. Okej? Tack. (Applåder)