TED är 30 år.
World wide web firar sin 25-årsdag
den här månaden.
Jag har en fråga jag vill ställa till er.
Vi ska prata om resan framåt,
mest om framtiden.
Vi ska prata om hur det står till.
Vi ska prata om
vilken slags webb vi vill ha.
För 25 år sen arbetade jag på CERN.
Jag fick till slut tillstånd,
efter ungefär ett år
att göra det som ett sidoprojekt.
Jag skrev koden.
Jag antar att jag var
den första användaren.
Det var mycket oro kring
om människor skulle vilja använda det
för det skulle bli för komplicerat.
Mycket övertalning,
mycket underbart samarbete
med andra människor,
och steg för steg började det fungera.
Det fick fart. Det var ganska coolt.
Och ett par år senare, år 2000,
använde faktiskt fem procent
av världens befolkning world wide web.
2007, sju år senare, var det 17 procent.
2008 startade vi
World Wide Web Foundation,
delvis för att titta på
och oroa oss över den siffran.
Och nu står vi här 2014,
och 40 procent av världen
använder world wide web,
och det bara fortsätter.
Det ökar uppenbarligen.
Jag vill att ni ska tänka på
båda sidor av den där.
Okej, det är tydligt för alla här på TED
att den första frågan att ställa sig
är vad vi kan göra
för att få de andra 60 procenten ombord
så snabbt som möjligt?
Många viktiga saker.
Det handlar förstås om mobilt.
Jag vill också att du
tänker på de 40 procenten,
eftersom du sitter där själv
med ett liv som får kraft av webben,
du minns inte saker längre,
du bara kollar upp dem,
och du kanske känner att den är en succé
och att vi alla kan luta oss tillbaka.
I själva verket,
ja, den har blivit en succé,
det finns många saker,
Khan Academy för fasen,
Wikipedia finns,
det finns en massa gratis e-böcker
som man kan läsa online,
många bra saker inom utbildning,
saker inom många områden.
E-handel har på många sätt
vänt hela handeln upp och ner,
och har gjort nya typer av handel möjliga
som inte var tillgängliga alls förut.
Handeln har påverkats nästan överallt.
Hur länder styrs har inte
påverkats överallt,
men påverkan har varit stor,
och där det ser bra ut
finns det mycket öppen data,
en ordentlig e-förvaltning,
det finns en hel del synliga tecken
på vad som händer på internet.
Det finns också saker
som är mindre synliga.
Hälsovård, sent på natten
när man är orolig
över vilken slags cancer
den man bryr sig om kanske har,
när man kan prata om det
på internet med någon
man bryr sig väldigt mycket om
som är från ett annat land.
Den här sortens saker finns inte där ute
och de har faktiskt lyckats uppnå
en viss avskildhet.
Så vi kan anta att en del av webben,
en av de viktigaste sakerna med webben
är att när jag använder den
är det bara ett transparent,
neutralt medium.
Jag kan prata med dig via det
utan att behöva oroa mig
över det som vi nu faktiskt vet händer,
utan att oroa oss över det faktum
att övervakning sker
och att den görs av människor
som kanske kommer missbruka uppgifterna.
Så något vi har insett är
att vi inte bara kan använda webben,
vi måste också bry oss om
hur infrastrukturen för det hela ser ut,
är den av den kvalitet vi behöver?
Vi jublar över att vi har
en sådan underbar yttrandefrihet.
Vi kan twittra, och många många människor
kan se våra tweets,
utom när de inte kan det,
utom när Twitter faktiskt
är blockerat i deras land,
eller om vi på något har uttryckt oss
genom att lägga ut någon information
om vårt eget tillstånd,
om tillståndet i landet vi lever i,
som inte blir tillgängligt
för någon annan.
Så vi måste protestera och se till
att censuren dras tillbaka,
och att webben öppnas upp
där den nu är censurerad.
Vi älskar att webben är öppen.
Det låter oss prata.
Alla kan prata med alla.
Det spelar ingen roll vilka vi är.
Och sen blir vi medlemmar
i sociala nätverk hos stora företag
som egentligen byggs som en silo,
så att det är mycket enklare
att prata med någon
som är med i samma nätverk
än det är att prata med någon
som är med i ett annat, så ibland
begränsar vi faktiskt oss själva.
Och vi har också, om ni har läst
boken om filterbubblan,
filterbubblefenomenet handlar om
att vi älskar att använda maskiner
som hjälper oss att hitta saker vi gillar.
Vi älskar att bli indränkta
i saker som vi vill klicka på,
så maskinen ger oss automatiskt
det som vi gillar och vi får till slut
ett slags rosafärgade glasögon
som färgar vår syn på världen,
som kallas en filterbubbla.
Det här är några saker som kan hota
den sociala webb som vi har.
Vilken slags webb vill du ha?
Jag vill ha en som inte är indelad
i en massa små delar,
som vissa länder har föreslagit
att de ska göra som reaktion
mot den bevakning som upptäckts.
Jag vill ha en webb som till exempel
är en verkligt bra grund för demokrati.
Jag vill ha en webb
där jag kan få sjukvård
med skyddad identitet och där det finns
mycket klinisk hälsodata tillgänglig
som vetenskapsmän
kan använda i sin forskning.
Jag vill ha en webb
där de andra 60 procenten
kommer ombord så fort som möjligt.
Jag vill ha en webb som är
en så kraftfull källa till innovation
att när något läskigt händer,
när en katastrof slår till,
att vi snabbt kan reagera
genom att bygga något
för att försvara oss mot det.
Det här är bara några
av sakerna som jag vill göra,
från en lång lista,
självklart är den längre.
Du har din lista.
Jag vill att vi använder
den här 25-årsdagen
till att tänka på
vilken sorts webb vi vill ha.
Du kan gå till webat25.org
så hittar du länkar där.
På många sajter har människor
börjat sätta ihop en Magna Charta,
en grundlag för webben.
Ska vi inte göra det?
Ska vi inte bestämma
att det här på ett sätt börjar bli
en grundläggande rättighet,
rätten att kommunicera med vem jag vill.
Vad skulle finnas med i din Magna Charta?
Låt oss crowdsourca en Magna Charta
för webben.
Vi gör det i år.
Vi använder energin från 25-årsfirandet
till att tillsammans skapa en Magna Charta
för webben. (Applåder)
Tack. Och vill ni göra mig en tjänst?
Kämpa för den med mig. Okej? Tack.
(Applåder)